Förlovningsringar

Förlovningsringar idag.
Traditionellt i Sverige så är förlovningsringar släta, men det förekommer även en del användning av förlovningsringar med mönster. Detta fick sitt fäste på 1800-talet när förlovningsringar alltså började användas släta. Innan dess var det vanligt med ringar i alla möjliga former och mönster, ofta med hjärtformade diamanter och avbilder på helgon. Det vanligaste är att både kvinnan och mannen byter förlovningsringar i norden, medan det i många andra länder enbart är kvinnan som får en förlovningsring. I Sverige är det dessutom vanligt att man graverar in namn och datum på förlovningsringarna. Kvinnan får senare en vigselring medan mannan ofta använder sin förlovningsring och då graverar in vigseldatumet. Gifter man sig kyrkligt är det ännu idag ett krav att man har förlovningsringar medan det är frivilligt om man gifter sig borgerligt. Har man tidigare varit gift står det i etikettböckerna att det anses opassande att på nytt byta förlovningsringar men det är ändå många som väljer att byta ringar även om de tidigare varit gifta. Till skillnad från i Sverige är förlovningsringar utomlands ofta befästa med någon sorts sten. Detta kan vara till exempel smaragder, smaragder, rubiner och safirer, men det absolut vanligaste är diamanter i förlovningsringarna.